Swedish Armed Forces Adventure Team inför VM

 VM i Adventure Racing startar till helgen och multisport.se har tagit pulsen på de svenska lagen. Först ut är John Karlsson, lagkapten i SAFAT inför årets VM. Bilder från Cameco Cowboy Tough och Wulong Mountain Quest.

Vad är det med Adventure Racing som lockar?
Efter så många år i sporten borde man kunna svara på det men jag har nog haft olika svar på den frågan vid olika tillfällen i min karriär. Från början var det framförallt äventyret, att få se nya platser och att se vad kroppen klarar av. Idag är det mer att jag vill göra den perfekta tävlingen och med det menar jag att på de långa tävlingarna göra så få misstag som möjligt. Det är en av sakerna som gör att man blir framgångsrik i den här sporten. Nu handlar det mer att göra det bästa möjliga racet i en sport där jag lagt ner väldigt många tränings- och tävlingstimmar och väldigt mycket tid av sin idrottskarriär.

Vad har du för bakgrund som idrottare innan multisport?
Jag började så tidigt så jag skulle nog säga att multisporten är min idrottsbakgrund. Det är den idrott jag hållit på med sedan jag var väldigt ung. Jag gjorde min första långa tävling redan när jag var 18 år och redan 1997 när jag var 16 gjorde jag min första multisporttävling. Men min huvudidrott innan multisporten var ishockey som jag satsade rätt hårt på i junioråldern innan jag helt klev över i konditionsidrott. Jag höll dock samtidigt med ishockeyn också på med längdskidor och löpning så till slut blev det ett naturligt steg.

Hur kom du in på multisport från början?
Jag sprang Ursvik Ultramaraton och insåg att jag var rätt bra på att hålla på länge. Innan det hade jag bara sprungit lite 10 km lopp men jag blev verkligen biten av den längre distansen. Jag hade några äldre kompisar som håll på lite grann, bland annat Jari Palonen som är en av pionjärerna i sporten. De tog med mig som assistent på några tävlingar och efter ett tag fick jag vara med och köra i laget. Efter det har det bara rullat på.

Hur har säsongen varit hittills?
Laget har haft ett väldigt bra år men vi hade lite oflyt när vi var i USA och tävlade i somras. Det var en rogaining-tävling med cut-off tider varje dygn för att få starta nästa dygn. Under andra dygnet gjorde vi en taktisk miss och var lite övermodiga. Vi satsade på att ta så många kontroller som möjligt. Vi missade helt enkelt starten på dygn tre. Det blev lite märkligt eftersom vi var i virtuell ledning med mest kontroller och mest poäng men vi fick inte fortsätta eftersom vi missade starten. Men innan USA var vi även i Patagonien där vi hade ett bra grepp om tävlingen ganska tidigt. Men sista natten hittade vi inte en stig vilket gjorde att det till slut blev extremt tajt. Vi kunde dock vinna tävlingen med hjärtat lite i halsgropen. Det var ganska tidigt på säsongen men det var väldigt skönt att kunna säkra VM-platsen redan på våren. Det skapade en grundtrygghet för resten av säsongen, eftersom vi säkrade ett av säsongens stora mål väldigt tidigt

Hur ser du på det här med rogaining i de stora tävlingarna?
Jag förstår ur ett arrangörsperspektiv att det är tryggt när man får in lagen ganska samlat och att man slipper göra short-course alternativ för de lite långsammare lagen. Ur ett mediaperspektiv och för dem som följer tävlingen blir det rätt svårt att följa och krångligt att förstå. Jag föredrar helt klart ett vanligt rakt upplägg på tävlingarna med banor där lagen ska ta kontroller i ordningsföljd. Det är ganska många tävlande som inte gillar det här med rogaining på de längre tävlingarna så det kanske förhoppningsvis kan påverka lite grann.

Ni är ett ganska nytt lag, även om ni är rutinerade i sporten hur funkar det?
Det har fungerat väldigt bra, vi är som sagt väldigt rutinerade och har hållit på med det här länge. Men inför säsongen och framförallt under säsongen har vi mer och mer hittat våra roller i laget. Vi börjar lära oss varandras svagheter, styrkor och kommunikationen funkar bättre ju mer vi lär känna varandra. Då kan vi också fokusera mer på de viktiga besluten och därmed minimera misstagen istället för att vi ska hitta en gemensam syn på vad som ska ta oss framåt. Vi har tagit ett steg till i lagprocessen och hittat mer vad vi är bra på och vad vi behöver jobba mer på.

Inför förra årets VM var laget nästan helt nytt, vad tog ni med er för erfarenheter och upplevelser?
Den höga höjden från förra årets bana är ju något som vi förhoppningsvis slipper den här gången. Men däremot om man tittar på världscuptävlingarna och hur de banorna är uppbyggda så är det ca 3-4 dygn. När vi sedan kommer till VM så är det 6 dygn och mer och då blir det lite annat att fokusera på. Det blir än viktigare att sköta sig själv från start och ännu lättare att dra på sig sjukdomar. Personligen tycker jag att det lätt går till överdrift på VM med att det ska vara så extremt. Det skulle lika gärna kunna vara som under världscupen, man får inte ut så mycket mer av tävlingen de där sista 2-3 dygnen. Det är svårt att hålla liv i det både ur ett tävlings-, media och publikperspektiv när det blir så långa tävlingar. Fältet är så pass satt efter 3-4 dygn att det inte händer så stora omkastningar resultatmässigt efter det. Det blir också en väldigt lång rehabiliteringstid efter en veckas tävlande. För varje dygn man lägger till efter 3 dygn kan man lägga på minst en vecka i rehab. Efter VM förra året tog det nästan 6 månader för mig att komma tillbaka i samma form som innan tävlingen.
Men vi gjorde ett bra resultat utifrån de förutsättningar vi hade. Men det blev än mer tydligt att inte ta förhastade beslut i början av en tävling. Det gäller att satsa på de säkra korten för förlorar man tåget är det svårt att komma tillbaka. Det är svårt att vinna tid men lätt att förlora tid, och det lärde vi oss verkligen med tanke på vägval i början på förra årets VM.

Hur ser laget ut inför årets tävling, vilka är ni som åker?
Grundtanken är att köra med grundlaget som består av mig, Emil Dahlqvist, Johan Hasselmark och Malin Hjalmarsson. Men med tanke på hur sporten ser ut med skador och allt vet man ju nästan inte vilka man kommer stå på startlinjen tillsammans med.

Vad har ni för styrkor i laget?
Det vi är bra på är att vi är kompletta på alla grenar men under själva tävlingen har vi självklart olika roller. Johan sköter navigeringen, jag själv är den som ska ta de taktiska besluten, Emil har tagit ansvar för att bära lite tyngre utrustning och Malin är den som har koll på logistiken med rätt grejer och maten. Vi är också bra planeringsmässigt och det är något vi har med från militären. Det ska vara ordning och reda på grejerna och det speglar sig i förberedelserna. Vi försöker vara effektiva för att på så sätt köpa oss tid med att t ex hinna kollar kartorna en extra gång. Det har gått ganska fort att få ett helhetstänk i och med vår bakgrund i det militära även fast vi är ett nytt lag.
Vi har en styrka i att vi kommer från olika lag in i det här projektet och då kunnat ta till oss av många lags tips och trix. En annan sak är att vi tillåter inga egna lösningar utan vi har en gemensam syn på hur saker ska göras och det har vi diskuterat fram. Vi gör alltid lika, och det är viktigt i en sport där det finns så många tidstjuvar. Ska en ha camelback och tre ha flaskor förlorar man mycket tid under en lång tävling på att fylla vatten på olika ställen.

Vad är det som lockar med VM tävlingen i stort och vad är det som lockar med årets VM?
Det som lockar mest är att alla de bästa lagen är där. Men som jag var inne på förut kan jag tycka att tävlingen är väl lång. Jag tror att det går att få till samma känsla i en tävling som kanske inte är fullt så lång.
Det finns två sidor av det, det ska bli roligt att uppleva Brasilien med t ex alla djur men det är också väldigt långt ifrån vad vi är vana vid vad gäller klimat. Det är absolut inget som gynnar vårt lag tävlingsmässigt. För oss hade det varit bättre med lite kallt, småregn och kala berg istället för regnskog full med krokodiler och ormar. Den största utmaningen tror vi kommer vara navigeringen, med extremt dåliga kartor. Det kommer också vara väldigt mycket paddling, det kommer verkligen gynna de paddelstarka lagen från t ex Nya Zeeland. Jag tror också att det kommer bli mycket släpa kanot, paddla en bit i mangroveområden och sedan dra kanot med vatten och lera till midjan för att sedan paddla en bit igen.

Hur är formen?
Det känns för tillfället väldigt bra och kroppen har börjat svara bra. Emil och Malin var och körde Åre med bra resultat men jag valde i år att inte satsa där. Det kostar väldigt mycket att satsa på den tävlingen så i år tog jag ett medvetet beslut att inte lägga ner den tiden. Vi gjorde en bra tävling i Kina och formen i laget känns riktigt bra. Det är bra med en lite kortare tävling med lite hårdare fart för då känns farten på en lång AR-tävling lite lugnare. Vi var samma lag i Kina som vi åker till Brasilien.

Vad har ni för målsättning?
Det är svårt med målsättningar i den här typen av tävlingar men förra året var vi 9:a. Vi har nu kört ihop oss ett år till och förhoppningen är bättre än den placeringen. Men det är mycket som spelar in när man kör en sådan här tävling så det är väldigt svårt att gissa placering. Vi siktar högt men vi får se hur långt det räcker. Jag tror att om vi får ett perfekt race så kan vi vara med och slåss om pallen.

Vilka andra lag tror du kommer finnas med i toppen?
Som vanligt är det de starka lagen som Seagate, Tecnu, Columbia, Addidas-Terrex, Peak Performance och Haglöfs-Silva. Det kommer också finnas några lokala lag som vi inte vet så mycket om som garanterat kommer finnas med i toppen. Det finns några riktigt bra lag från Brasilien som också har ett mångårigt engagemang i sporten.

Stort tack för pratstunden och stort lycka till

//Jonas