Träningsbloggen

Danny Hallmén, 24 år är vår nuvarande träningsbloggare.

Så är det äntligen dags att följa en näst intill komplett nybörjare i multisportsammanhang, elitkanotisten Danny Hallmén. Fram till den 1:a oktober kommer vi följa Danny, hans träning och andra äventyr mot antingen VM i kanotmarathon eller Multisport SM. Eftersom uttagningarna blir klara i början av september är slutmålet för säsongen osäkert och öppet.

Danny som satsade på sprint länge,  fick sitt första nämnvärda resultat som junior, som bronsmedaljör på k1 1000 m. på SM. Sedan dess har favoritsträckorna varierat från år till år, vilket resulterat i ca. 15 SM-medaljer  och ett antal landslagsuppdrag i allt från 200 m. sprint, till 30 km i kanotmarathon.

Efter att ha blivit uttagen till U-23 EM 2007, följde ett par osämjor med förbundet, vilket gjorde att Danny inte blev uttagen till vinterns landslagsläger. En skada och den uteblivna uttagningen tillsammans med försök att komma ifatt i träningen, tog ut sin rätt. 2008 gick allt käpprätt åt h-lvete. Väggen.

Danny tog ett break, testade nytt för att finna glädjen igen. Omslagsmodell, trea i CrossFit i Sverige, Svensk mästare i Chins, DM i 10.000 m. löpning och slutligen multisportsdebut vid Kristinehamn Adventure Race 2009.

Det var åtta slitsamma och djävulska timmar i Kristinehamn, men Danny fastnade och glädjen kom tillbaka. Så med en nysatsning med hjälp av ett multisportupplägg i träningen siktar Danny mot sitt slutmål, VM i kanotmarathon 2011 i Singapore.

11 Aug  Seamasters – Surfski SM

Ytterliggare en dag till ända.

En dag som gav ett multipass på morgonen med 13 km paddling med fokus på tekniken och direkt upp och sprang 60 min slätt. Eftermiddagen bjöd på ett sprintigare pass i kanoten med 3*3*150m. stegrande fart från fart 3 (tröskelfart).

En fin dag helt enkelt.

Vädermässigt en betydligt finare dag för en och en halv vecka sen när det var dags för min första Surfskitävling. Det hade vart klart ganska länge att jag skulle ställa upp i årets Seamasters som går mellan Arkösund upp till Oxelösund kanotklubb. Det blev dock inte så mycket tränande för det, förutom ett par dagar i Vaxholmsskärgård med dess båtvågor tillsammans med Sveriges bästa marathonkanotist för tillfället, Jacob Holst.

Vi tillsammans med Jackes brorsa, Per Holst bildade Team Nordic Kayaks, med deras ofärskämt snygga Fusion-skidor. Dessutom otroligt stabila och snabba (toppade 18 km/h på slätt).

Det snackades en hel del dagarna innan loppet, hur vida vi marathonpaddlare skulle kunna hänga med de mer rutinerade Surfskipaddlarna. Vissa trodde vi skulle komma totalsist och vissa trodde vi skulle vinna (vi själva ;-)).

Starten gick och jag kände direkt att det inte var min dag. Trots inga större vågor och hyfsat slätt första kilometern så hängde jag inte med. Som den snabbaste i marathonlaget på 200 m. så borde jag ju hängt med så länge iaf, men icke.

Strunt samma, det var inte bara det som inte gav resultat. Jacke hängde på Tommy Karls som drog iväg och låg länge på en andraplats, jag istället låg längre bak, tillsammans med Oscar Chalupsky, sexfaldig vinnare av Molokai (inofficiella VM i Surfski).

Var han inte bättre än så?

Så kom vi tillslut till det öppna havet.

Jacob slutade sjua, jag tolva och Per blev 14:e. Vi hade inte en suck i medvågorna.

Mitt lopp kunder delas upp i två faser.

Den första halvan: Jag paddlar allt vad jag har i 8 sekunder, får våg o har de skönt i 8 sekunder, får motvåg i 8 sekunder, paddlar allt vad jag har….osv.

Andra delen: Jag är stendöd.

Fick bli “doppa-paddel-tekniken” all the way in till mål gråtandes, sista 12 km, för att ens kunna ta mig hem.

Men, det var en upplevelse iaf! En upplevelse jag tror man skulle kunna likna med att en total nybörjare paddlar ett marathonlopp, för första gången de ska paddla.

In action. Foto: Peter Ekström

10 Aug  Pånyttfödd…

Så var det äntligen dags för mitt första inlägg här på multisport.se !

Det ska väl sägas att det inte är första gången jag bloggar, utan jag har de senaste fem åren bedrivit Kanot-Sveriges förmodligen, största blogg. Tills jag la tangentbordet åt sidan för ungefär två månadet sedan.

Det höll ju länge…

Tanken är att det här ska bli mitt sista kaptitel i bloggvärlden och vad passar inte bättre än att avslöja för er multisportare hur man egentligen ska paddla 😉. Nej, men det kommer nog ett par paddeltips på vägen åtminstone, annars blir det en kort resa i min vardag som elitsatsande kanotist och kanske ett och annat fiasko av multisporttävlande.

Så att ni vet vad som väntar er, så ser resterande säsong ut som sådan:

14/8 – Miniriathlon – Hälleby

28/8 – Polar Adventure Race – Sprint – Stockholm

29/8 – Augustiregattan, K1-1000m. – Jönköping

5/9 – Götakanalloppet, k1 21km.

(18/9 – Multisport SM – Göteborg)

(25-26/9 VM i kanotmarathon)

Så förutom ett pass i gymmet, är det nu dags att dra ut och springa!

På återseende.

Från en minimara på Sprint-SM (blev trea) Foto: Gustaf Larsson

9 Aug  Multisport.se tackar Jari Palonen

Jari Palonen, 35 år var vår träningsbloggare våren och sommaren 2010.

Vi fick följa Jaris, träning, tankar och idéer med Haglöfs Åre Extreme Challenge 3 Juli som huvudmål/Slutmål.

Jari har varit med ifrån multisportens begynnelse i Sverige. Då tillhörde han multisportlaget Team Silva som under några år tillhörde toppskiktet i Sverige och höll även hög internationell nivå, med bland annat en totalplacering som 12:a i världscupen. Men efter att ha skadat axeln 2003 så har hela karriären kantats av skador och otaliga combacker och gästspel på tävlingsarenan. 

Förutom en rad topplaceringar i de nationella tävlingar som har gått av stapeln, har Jari bland annat vinster i Le grand tour och High Coast . 2004 var det nära en riktig fullträff i Primal Quest utanför Seattle. Då laget var top 3, med endast ett dygn kvar av tävlingen. Men efter att Jari föll ned för en ravin och bröt upp axeln som var opererad ett halvår tidigare, så var det svårt att matcha de bästa lagen under den avslutande 14 timmars paddlingen och slutade på en 7:e plats.

Efter det så var det dags för en ny operation som inte blev lika lyckat och efter 9 månader med rehab så bedöms Jari som invalid, då rörelsen i axeln är svårt nedsatt, men Jari vägrar kasta  in handduken och satsar mot nya mål – VM i Sverige/Norge. Efter VM åker Jari utomlands för att vågsurfa där han skadar ryggen illa då han slås medvetslös mot botten. Smärtan som följde med den skadan satte stopp för tävlandet fram till SM 2008 där resultatet blev en 12:e plats.

Efter det så kommer beskedet efter en magnetröntgen att idrottandet är slut och den kroniska smärtan som finns i nedre ryggslutet inte går att göra något åt. 3 diskar i ryggen är obefintliga.  Beskedet bidar till en period av depression och apati och träningen uteblir helt.  Jari nöjer sig inte med utlåtande ifrån en läkare utan vill ha en andra åsikt. Får då höra att tillståndet inte behöver vara livet ut, utan det kan förändras och bli bättre. Under sommaren 2009, så blir Jaris rygg avsevärt mycket bättre och han kan börja löpträna igen. Bestämmer sig snabbt för att ställa upp i SM 2009 och hamnar på en mycket fin 10:e placering och kan matcha de bästa lagen på avslutningssträckorna. Just nu tränar Jari inför Haglöfs Åre Extreme 2010 och är mer motiverad än på länge.

3 Aug  Tackar för mig

-All this in Swindon? –Sweden, it´s a country u toul! Grym bra reklam för Premier League i Viasat och ett plagiat av karaktärer och dialog ifrån Guy Ritchie regisserade filmer som ”Snatch” och ”Lock stock and two smoking barrels” bland annat.

Var på bröllop i Motala under lördagen och festligheterna tog slut någon gång runt 5 tiden på morgonen, med en vickningskorv i handen och ketschup på skjortärmen.  Bröllopet innehöll många suveräna tal och spex och det kom även ett telegram med lyckönskningar till brudparet ifrån Kronprinsessan Viktoria och Daniel. Det visade sig att en av gästerna brukar agera privatpilot åt kungligheterna och på så sätt fått äran att leverera detta budskap. Som vanligt var det full sprutt och någon partybroms fanns inte, heller inte någon matbroms.  Men nu har jag i alla fall inget HÅEC att tänka på och kan se förmildrande på detta stenåldersbeteende.

Innan jag stack på bröllop så han jag under fredagen med att träningstävla mot Karlsson jr, Karlsson senior och Scott Cole. Åkte tidigt på morgonen ifrån Sollentuna mot Östhammar, för samling 09.30 och genomgång av banan. Jag hade lyckats övertala  en osugen Scott att vara med, då han skulle köra surfski SM dagen efter och tänkte spara sig. När jag sitter i bilen, så ringer John. Han frågar ifall jag är på G och de håller just då på med att värma upp och kör igenom cykelslingan.

 Om det är något jag har lärt mig genom åren med dessa två herrar, så är det att lugna träningspass existerar inte. Samt att det är ingen idé att glida över i surfshorts, ha en avslappnad inställning och tro att det räcker med att ställa in skorna. Nej Nej!! den minan har jag sprungit på minst 2-3 gånger för mycket, utan det är uppvärmning, liniment på benen och sportdryck i flaskan som gäller. Bara för att förtydliga ytterligare vad jag menar, så när jag då glider ned till vattnet i Östhammar 09.30 på fredag morgon, så sitter John och värmer upp på rulle!!!!!  Fantastiskt! 

Träning ihop med Karlssons, innebär uppvärmning

När jag fipplar ut prylarna ur bilen, så anländer Scott. Han har lite bråttom och ska vidare mot Stockholm senare och få hjälp av Cykloteket med vinklar och sittställning på sin cykel/cyklar.

Scott

Så ingen tid att förlora, jag går igenom kanotsträckan och sedan så hoppar vi upp cyklarna och genomför cykel o löpsträckan i ett svep. Banan blir klar som korvspad för Scott och under den guidade turen så får John punktering och får springa tillbaka, inte så långt dock. Efter ett däckbyte, så ställer vi upp på startlinjen och kör igång.

Är man i Östhammar, så är det bara passa på att låta mekanikerna serva min cykel.

Min plan var att försöka ta täten direkt, för att när vi sedan kommer in i skogen, så kan jag bromsa lite, då det är svårt att passera. Känner omedelbart att det var flera veckor sedan jag var över 140 i puls, men får en liten lucka på asfalten. Men precis innan man skall svänga av in i skogen, så kommer John som ett jehu och försöker pressa sig förbi. Det är alltid ”prison rules” som gäller när man kör med Team Karlsson och jag trycker till axel mot axel, John åker ut i buskaget och tappade kedjan, fick jag höra efteråt. Inne på stigen ligger jag först och fegkör lite, men det straffar sig omedelbart och vid en såphal bergssluttning så kommer Kenneth förbi. Väl ute på en grusväg, så kan jag gå ikapp och lägga mig direkt på rullen, då går John förbi och går upp i täten, Scott ligger bakom mig.  När vi håller ihop allesammans i skogen, så får Kenneth punktering och hans tävlingsdag tog abrupt slut, tyvärr. Jag och Scott försöker jaga ikapp John ute på asfalten, men han hade fått en lucka på ca 10 sekunder och höll det in till växlingen. Dags för paddling, en bana som skulle ta ca 10 min och det blåste kraftigt, John var först iväg, Scott tvåa och jag strax bakom. Kände mig helt slak i armarna och jag lyckades hålla avståndet i ca 5 min, sedan var jag tvungen att släppa distans till framförvarande kombatanter.  Kroppen kändes helt ur slag och även fast jag troligtvis skulle få däng av dessa två herrar i alla fall, så var det feelingen i kroppen som störde mig mest.  Kände lite likadant på triathlonracet för ca 2 veckor sedan, men det kan ju bero på att jag knappt rört på mig efter Åre och tempot kommer som en chock. Upp ur surfskin och iväg på löpsträckan, John leder med ca 10-15 sekunder före Scott och jag ligger ca 1 min efter. Löpningen spär bara på den negativa känslan och det går urkass!!! Tappar ytterligare och när jag kommer in till växlingen, så möter jag John och Scott på cyklarna och är ca 2 min efter. John leder fortfarande och Scott ca 20 sekunder bakom, upp på cykeln igen och dags för andra varvet på cykelbanan. När jag kommer i till växlingen för kanot, så ser jag att Scott badar?? Sufskin ligger på stranden och han har passat på att ta sig ett dopp? Nej! inte riktigt. John har kommit ut en bra bit, men Scott har fått avbryta på grund av roderhaveri, så då tog hans tävlingsdag slut också. Jag paddlar nu bara igenom banan lugnt och släpar mig i mål efter den avslutande löpsträckan, ca 3 minuter efter John, som fick en totaltid på ca 43.30.

Efter ”tränings” tävlingen, så bjuder familjen Karlsson på hamburgare ute på altanen, Scott åker vidare mot nya äventyr och blir utan. Efter maten lagt sig så är det dags för pass 2 och en två timmars teknisk späkning på cykeln i skogen. Men under detta pass kändes det betydligt bättre och tidigare bytet ifrån stel gaffel till dämpad, verkar vara en lyckad manöver och hängde på utan problem, för en gång skull!.

Tävlingen som skulle ha gått av stapeln nu på fredag 6 augusti har blivit framflyttad till 21 augusti. Anmälan görs fortfarande på facebook, där man söker på multisport365. Förutom att man garanterat får ge mig däng, så finns chansen att mäta sina krafter med Scott Cole som kommer att höja kvaliten avsevärt på denna lilla tillställning.

I och med detta inlägg, så kommer jag att lämna som bloggare på multisport.se och låta andra ta över vid tangenterna. Det har varit fantastiskt skoj att få skriva på den här sidan och jag uppskattar verkligen de positiva reaktioner jag erhållit i mailkorrespondensen. Jag hade gärna fortsatt och fick förfrågan. Men jag tycker denna sida ska ha en jämn ström av olika bloggare, där alla kan bidra på sitt sätt med kunskap och sätta en personlig touch.  Däremot har jag blivit så förstärkt i detta beteende med att blogga, så jag startade en egen sida www.multisport365.blogspot.com och kommer fortsätta att skriva där. Personligen, så kostade detta lilla äventyr en hel del för mig, men nu efteråt så kan jag säga att det var värt var enda spänn och skulle inte vela haft det ogjort. Det finns många att tacka som har stöttat mig, hjälpt till och verkligen anpassat sig efter mina behov. Men eftersom den listan skulle kunna göras lång, lite för lång, så får det räcka med att, ni vet vilka ni är. Men några jag vill hålla fram är Mikael Lindnord, som i februari fick mig att göra en situps ur soffan, släppa tv-spelskontrollen och dra på mig löparskorna och Caroline Johansson som jag levt med och fått ovärdigt mycket hjälp och stöd av. Jag hoppas att inläggen har inspirerat andra att ta chansen att göra något av den tid man har och jag vet att några redan nu satt igång för att klara HÅEC på 5 tim 15 min till nästa år. Med dessa ord så får jag tacka för mig och önska alla lycka till med era satsningar vad det än nu må vara.

Jari Palonen

Nästa>   Sista>>

Inlägg 1 till 4 av 502

252557