|
Nyhetsbrev 010308-12 Skidläger i Kittelfjäll Äntligen var det dags igen för läger. Nu ett riktigt fjäll-läger i Kittelfjäll. Salomon X-adventure kommer att ha sin första deltävling där i årets cup och vi tyckte det var ett bra tillfälle att känna på omgivningen och förutsättningarna för tävlingen. Vi hämtade upp Kicki i Vilhelmina på torsdag lunch och chockade lokalbefolkningen med att trycka i oss någon liter ris- och tonfisksallad var på järnvägsstationen. Väl framme i Kittelfjäll tumlade vi ur bilarna och drog med stighudar och skidor raka spåret upp på fjället. Hård vindpinad snö som nästan var isig gjorde skidåkningen mycket intressant. Vi ägnade eftermiddagen åt skogs skidåkning och efter övertro på lokalkännedom blev hemfärden längre än beräknat och spektakulär i det fallande mörkret. En av Mila’s halogen pannlampor kom dock med i packningen och i samlad tropp hittade vi rätt väg genom björkskogen. Efter en snabb dusch var det dags att inkvartera sig i familjen Trägårdhs magnifika stuga. Det var inte svårt att komma sig till rätta där och vi avslutade kvällen med att krypa ned i var sin härlig säng. När vi slog upp ögonen på fredag var det strålande solsken och lagom temperatur ute. Skidorna sattes på och sedan korsade vi slalom backarna upp mot Kittelfjället. De sista branta höjd metrarna gjorde vi ett helt ovetenskapligt test. Halva laget tog på snöskor och resten fortsatte på skidor för att se vem som kom först upp. Dimman började dra in över topparna och ganska snart var det svårt att avgöra vem som kom först upp på toppen då vi inte längre kunde se varandra. Väl uppe samlade vi dock ihop oss och fick ett fint off-pist åk ned igen. Solen sken, flaggan i topp och alla var glada!! På eftermiddagen satte vi på oss snöskorna och vandrade bort mot ”klätterleden”. Där delade vi in oss i två grupper där den ena gruppen övade på sökning med transivers och tränade på att gräva schackt för att avgöra lavinrisken medan den andra gruppen skulle klättra ”klätterleden” med stegjärn. Jag, Per, Gustav och Björn skulle börja att klättra. Det blåste kraftigt och vi fick bara två av stegjärnen att fungera bra, vilket innebar att Gustav och Björn klättrade leden medan Per och jag tog oss upp genom snön. Det tog tid att ta sig upp och hitta en lämplig väg ned i dimman vilket innebar att det andra gänget Åsa, Kicki, Patrik och Erik hade hunnit tumla runt i snön ett par timmar innan vi kom tillbaka. Då inte alla hann att köra ”klätterleden ” på fredag gick färden dit igen på lördag förmiddag med skidor på. Patrik fyllde många år denna dag och vi försökte respektera honom hela dagen. Vi delade åter in oss i grupper. Åsa, Kicki, Patrik och Erik klättrade medan jag, Björn, Gustav och Per sökte med transivers och grävde lavin test gropar. Klättringen fungerade bättre denna dag trots dimma. Kicki föll lite olyckligt och tappade sina stavar vilket senare bådade för ytterligare en expedition där Per och Erik agerade räddningsmanskap. De lyckades få tag på stavarna som låg något svåråtkomliga. Sökningen med transivers fungerade utmärkt. Alla var så duktiga och för att försvåra detta söknings moment grävde jag ned min transivers utan att sätta på den. Detta även med tanke på Gustavs och Björns stora förtjusning övar att få gräva. Gräva fick de och min transivers kom till rätta. Vid lunch kom äntligen P-A som alla hade längtat efter och vi ägnade resten av dagen till diskussioner. Klockan sex på söndag morgon klev vi upp för att få en långdag på fjället. P-A lämnade oss tyvärr igen för att återgå till sitt arbete. -Stackars P-A, tänkte vi andra och satte på oss skidorna och begav oss mot Borka toppen. Genom att hjälpas åt tog vi oss med raska steg upp på Borka. Det blev en väldigt snabb bestigning av Borkafjället som bådar gott inför tävlingen. Dimman var tät men lättade så vi fick ett fint åk ned mot Borkabranten. Efter ombyte till torra kläder riggade vi upp ett rep för att fira ned i en av rännorna. Vi säkrade repet i två nedgrävda skidor och började sedan en efter en att fira oss ned i rännan med skidorna på. Firningen gick bra även om jag personligen tyckte att repet tog slut alldeles för tidigt. Det var nämligen minst lika brant utför efter repets ände. Med smala skidor och skate pjäxor kan det lätt kännas lite ostadigt ibland. De andra tog sig ned lugnt och sansat medan jag och Björn provade Bollnäs modellen. Det innebär att man utan kontroll tumlar runt med skidor och stavar tills det någonstans tar stopp. Något okontrollerat sätt att ta sig ned på men snabbt och effektivt då man känner sig trött. Med ett fortsatt högt tempo fortsatte vi sedan tillbaks till stugan. Efter ett snabbt byte till torra kläder och lite energi i magen fortsatte vi med full fart i bil till en parkeringsplats efter vägen. Därifrån gick och klättrade vi upp i skogen med snöskor för att sedan fira oss ned efter ett isfall med stegjärn. Det blev en effektiv och rolig träningsdag. Åsa och Erik for sedan hem under kvällen medan vi andra trötta tog oss i säng. Tidigt på måndag morgon gjorde Kicki sitt sista träningspass under detta läger genom att själv ta sig ned till bussen med cykel, jätteväska, skidfodral och ryggsäck. Jag, Gustav, Per och Björn väntade någon timme till för att sedan utnyttja liften i uppförsbacken och skidorna nedför. Ett härligt avslut på ett perfekt läger. Team Tierra.se genom Annika Jansson |
|